wilmaajorme

Dem här tjejerna på bilderna här uppe, är mina tre allra bästavänner. Jag såg mina hjärtan varje dag innan, nu ses vi knappt i månaden bara. Förändringar är bra men det är alltid någon sorts smäll man får ta, och här är min. Att inte se deras leende varje dag, höra deras torra humor och få dela minnen med dem. Det är hjärtekrossande, jag har aldrig känt en sån här saknad någon gång, dem här tjejerna har verkligen påverkat mitt liv, lyser upp mina dagar och får mig att må bra över mig själv. 

När vi träffas kan vi aldrig berätta om saker vi har precis genomgått tillsammans, för det har vi inte. Vi får istället berätta vad som har hänt med var och en själv, dem håller på med sitt och jag mitt. 

Vi säger att  "vi MÅSTE hålla kontakten hela tiden" men det gör man tyvärr inte, vi har båda nya förändringar, nya personer, nya vänner. MEN ni ska alltid veta att jag aldrig kommer glömma er, jag kommer alltid försöka ha tid med er, kommer fortfarande kalla er mina bästavänner, kommer fortfarande ha er i mitt hjärta. 

Flera kvällar har jag bara kollat igenom gamla bilder på oss och tårarna har bara runnit i mängder, varför har jag inte er bredvid mig varje dag, varför gör vi inte minnen tillsammans igen?
Åhh snälla, vi får inte bli främlingar med minnen, ni betyder alldeles för mycket, ni verkligen gör det.